Det finns en anledning!
Det finns en anledning till varför jag inte har någon pojkvän.. och jag var fast besluten om att den anledningen var att jag inte hade tid.
Men nu har jag kommit på den egentliga orsaken. Jag är helt enkelt rädd för att bli sårad och bortglömd på vägen. Det blir alltid så "åh! han vill ja ha" allt verkar så bra i början men sen händer det nåt som får allt att bara sluta rakt av... självklart när man väl börjat få känslor för personen. och självklart förstår man aldrig varför, tankarna flyger iväg och man börjar undra vad man gjorde för fel och det är ju så himla kul att packa ner allt i en ryggsäck igen så jag ska nog sluta upp med att bli kär, man blir ju bara besviken ändå.
så jag tror att jag skall fortsätta att skylla på att jag inte har tid, för det låter mkt bättre också bli man inte sårad.
Det är mkt bättre att hålla sig till hästarna för de kan inte bara försvinna de finns alltid där även om de är trilska som snus ibland.
En kille berättade en gång för mej att hans far alltid sa att han aldrig skulle bli tillsammans med en hästtjej, för de älskade hästen mer än sin pojkvän. och det är kanske så det ligger till. Men om jag själv får säga så finns det ju olika kärlek.
jag har en kärlek till mina hästar som ingen kille i hela världen kan ta ifrån mej, men en kärlek till en kille kan man ju inte jämföra med denna förleken för en kille älskar man ju på ett annat sätt! Med en kille kan man dela känslor och få ett svar tillbaka. med hästarna kan man bara göra egna tolkningar.